Vid en kär väns bår

Jag lyfter mina ögon

och söker dig där du svävar

högt bland svalorna

jag vet att én av prickarna är dig

jag väntar till du kommer lite lägre
då sträcker jag ut min hand, och säger: kom!

för i denna stund, är jag åter redo
att hålla om dig en kort liten tid
och känna det lilla fågelhjärtat slå
mot köttet i min kupade hand

låt dina små fötter gripa om mitt finger
och din fjäderprakt spegla mina ögon

nu när tiden har kommit för din resa
så kann jag inte låta bli att genomleva
den hösten då du var 19 och jag var 21

far nu så väl, kära vän
som en gång var mig så nära
det har ju inte varit för fåfäng
då du har blivit kvar i et särskild minne
i mina hjärtans gömmor vill du leva

så säger jag då till slut:
jag vill inte trötta dig mera
lyft nu dina små vingar, lilla fågel
lämna min hand, flyg upp!
till höjderna där du leker så fint.